profiljanuari 2020

Månadens profil - januari 2020

I vårt arbete med att synliggöra lesbiska professionella kvinnor, presenterar Lesworking Sweden en lesbisk profil varje månad.


Januaris profil är Cecilia Vaccarifrilansjournalist, programledare och videojournalist för SVT Nyheter. Just nu förbereder hon sig för att jobba med Melodifestivalen.



Fotograf: Kevin Söderlund

Vem är Cecilia Vaccari?

En nyfiken och orädd person som drivs av att ständigt utforska nya platser, människor och kulturer – både i tjänsten och privat. När jag inte är på upptäcktsfärd så myser jag med min sambo, vänner och familj eller går på kulturevenemang.


Jobbet upptar på olika sätt mycket av min tankeverksamhet och tid. Jag älskar mitt jobb och strävar efter att alltid lära mig mer så jag i så stor mån som möjligt kan undvika att inte känna att jag bottnar i ämnen som helt plötsligt kan bli aktuella.

Cecilia Vaccari

Vad har du för sysselsättning?

Jag är frilansjournalist, just nu jobbar jag som programledare och videojournalist för SVT Nyheter. I rollen som programledare arbetar jag främst på Direktdesken där vi så snabbt som möjligt sänder live när det händer något av allmänt intresse, allt från det nedskjutna planet i Iran till att Zlatan byter klubb eller fallet ASAP Rocky. VJ:andet innebär att jag som reporter, fotograf och redigerare – allt i ett – skapar journalistisk video.


Har det varit svårt för dig som lesbisk kvinna att genomföra dina projekt?

Mig veterligen har det aldrig inneburit några svårigheter. Däremot har det varit en styrka att jag har kompetens om htbq-världen när jag gjort reportage eller när vi exempelvis sände live från Stockholm Prides parad och jag kunde förklara diverse begrepp och berätta mer ingående om olika profiler.


Vad tycker du det bör göras för att synliggöra lesbiska kvinnor?

Att ta plats i det offentliga rummet, våga hålla varandra i handen och visa att man är ett par. Lesbiska har ju historiskt sett levt mer undanskymda än exempelvis bögar, istället för att mötas i parker och vid pissoarer så fanns privata mötesplatser eller så var man “vänninor” som bodde tillsammans. Min teori är att det bidragit till att vi inte tagit lika mycket plats som våra bröder. Samtidigt så upplever jag att lesbiska syns mer “på stan” än andra hbtq-personer, men det finns utrymme för fler. 

 

Sociala medier kan också vara ett bra sätt att öka synligheten för lesbiska och att bygga nätverk. Häromdagen skrev en ung lesbisk kvinna från Nigeria till mig, hon kan inte komma ut och vara fri i den kontext hon lever. Samtidigt vill hennes mamma gifta bort henne. Mina poster på Instagram gjorde henne glad och inspirerad. Att vi som kan är öppna stärker våra systrar och jag tror att det på sikt skapar en mer kärleksfull värld.


Kan du tänka dig att vara mentor åt andra lesbiska som behöver stöd och rådgivning?

Absolut, jag har en del mentorer själv och har varit mentor åt andra både genom organiserade program men också på fri basis.


Har du en lesbisk förebild, behövs det lesbiska förebilder?

Susan Sontag och Birgitta Stenberg är två ikoner som dels skrivit böcker som vidgat min grundsyn, men de levde också spännande liv. I deras omgivning fanns 1900-talets konstnärskrets och bägge drev på säregna vis omvärlden framåt. Deras verk lever vidare och är fortfarande banbrytande.

 

Än så länge lever vi inte i ett land eller en värld där lesbiska respekteras fullt ut överallt. Tills dagen då alla kan komma ut och visa sin kärlek öppet överallt så tror jag att det är viktigt med förebilder som kan inspirera en. 


Kan du berätta lite mer om dina aktuella projekt?

Just nu förbereder jag mig för att jobba med Melodifestivalen. Där kommer jag dels att göra reportage med artister, men också jaga nyheter och medverka som reporter på plats i Direktdeskens uppsnack inför själva Mello. Det kommer bli intensivt, högt tempo och mycket folk att hålla reda på – alldeles perfekt för mig.

 

Det är en dröm som går i uppfyllelse att få jobba med tävlingen, jag har älskat den sedan Fångad av en stormvind. På mitt sjuårskalas “framförde” jag den, utklädd till cowboy. Jag hade sett fram emot att spexa för publiken, men fick sådan rampfeber att jag sjöng playback så lågt att det knappt hördes och stod alldeles stilla förutom ett litet hopp. Det var ju inte meningen att jag skulle stå där på scenen och sjunga. Nu får jag äntligen vara med i egenskap av den yrkesroll som jag jobbat så hårt med att bemästra. 



Vi tackar Cecilia som har delat med sig av sin resa. Vi önskar henne lycka till med sitt arbete med Melodifestivalen och hoppas se mycket av henne i TV-rutan framöver!


Fotograf: Pettan Johansson

© Copyright 2019. All Rights Reserved.

KONTAKT

info@lesworkingsweden.se

  Tel: +46 709 580 263